28/3 2021 Cykeltur i LP

Vi  cyklar förbi Las Canteras vidare mot El Confital




Det är många som fiskar. Denne kille får napp



Titta noga så ser ni att pricken i luften är en krabba.






Strandkanten är alltid mest dramatisk vid högvatten. Då slår vattenkaskader upp till kanten på muren. 







Här är en färgglad husvagn som är ett rullande matställe


Mycket god mat. Corona avstånd respekteras överallt.



Populär badplats



Inte så lätt att bada vid lågvatten

12/3 Cykeltur upp till Las Coloradas för att äta middag med Britta och Kjell

Vi tar en cykltur upp till Las Coloradas för att äta middag. Det är den allra nordligaste änden på Gran Canaria. Längst ute på La Isleta. Backarna är branta och vi får leda cyklarna bitvis. Vi delar väg med ganska livlig trafik. Utsiktsbilderna är från hemvägen när det börjat skymma. Då var vi på rätt sida av vägen för att fota.




Utsikten är fantastisk redan halvvägs upp. Las Palmas och las canteras syns söderut.









Las Canteras med bränningar som syns tydligt vid lågvatten



Äntligen ända uppe i byn. Smala gator som i de flesta byar.



Gatunamnen hajade vi till inför. Alla i samma stuk.






Keramikmosaik gillar jag

Vi gillade deras dekoration. Mycket läcker uggla.

Allt var gott, även musslorna.


Mätta och glada trampar vi hemåt igen. Nu kändes höjden och vägen mycket brantare. 

Lite sög det allt i magen.



Playa el Confital skymtar därnere.

10/3 2021 Onsdag Jardin Botanico

Vi tar bussen från San Telmo till Jardin Botanico. Det är andra gången vi åker dit. Vi kan åka ännu fler gånger eftersom det är en så fantastisk miljö. Det är en svensk man Erik Svensson, förspanskad till Henrique Sventonius, som var grundare av anläggningen. Växterna är endemiska och finns bara på Kanarieöarna, Madera, Azorerna. Beskrivningarna av växterna och namnen är inte så tydliga, så det blir inte förklaringar om vad det är. Följ med på vår tur







Drakblodsträd

Jättarna från bergen. Afghanhundar säger Hans. Hmm. Undrar om han vet hur sådana ser ut.
Självklart är det bergsjättarna som är ute.












Något som liknar en svärmors tunga fast med en fröställning som ett vårskirt träd.










Jag träffar Erik Svensson, grundaren. På spanska kallas han för Henrique Sventonius.








För att komma ner från bussvägen eller upp till restaurangen, fick vi gå på såna här stigar något hundratal höjdmeter.


Detta måste vara Maskroskungen, drygt meterhöga!

Matdags uppe vid kanten av trädgården finns restaurangen




Vi får en ljuvlig utsikt. Utefter bergssidan och långt ner i barancon ligger "trädgården".




En kul ide med klockorna




Efter att ha avnjutit en fantastisk måltid - jag tror jag åt det godaste. Getgryta som är en äkta kanarisk rätt. Så mustig och god. Övriga önskade nog att de valt samma men det gjorde de inte. De åt gott de också.


Vi fick lust att gå hela vägen hem i stället för att ta bussen.
Första biten gick vi efter bilvägar. Bitvis smala och kurviga.
Vi passerade fina och lyxiga hus och trädgårdar








Inte bara lyx men charmigt. Till och med till salu. Se Vende. Agtak? En vägg står i alla fall.









Kaffepaus


Här lämnar vi den trafikerade bilvägen och tränger oss in i djungeln.


TRIANA är vårt mål, 8,8 km

Om ni inte har sett Jabba the Hutt från Stjärnornas krig på länge, så kan vi nu avslöja att han är här på semester. Säger Hans i alla fall.

Vildblommande krasse växer överallt i stora sjok.


De grå slöjorna är spindelväv.






Blomman är fin i alla fall




Denna bilfria väg som vi vandrat på var inte utan fordon. Det är en populär väg för mountainbikes  också. Det susade förbi massor av cyklister som också njöt av farten och naturen.







Nytt och gammalt i samma bild. Motorväg passerar över de urgamla grottbostäderna.





Skymning och vi närmar oss målet. Det återstår ett par km. Vi är så glada över denna tur.