Vilken dag Vilken dag Vilken kväll.
Jag det är fantastiskt. Vi ska åka till Porto idag igen. Vill Se stan i dagsljus. På Busshållplatsen utanför hamnen träffar vi en holländskt par, Gerry och Steven. Vi pratande hela vägen in till Porto. De berättade att de var på väg på en jorden runt tur i en Colin Archer. Framme i Porto skiljdes våra vägar.
Hans och jag promenerade runt och hittade butiken med väskorna jag sett tidigare. Jag blev så förtjust i dem. Nu köpte jag inte den jag tänkt med de typiska husen i Porto. Jag är så nöjd med den som jag valde. Vi känner att det börjar bli dags att dricka något och idag vill vi vara turist. Vi letar efter en plats och så sitter de där, vår nya bekantskap, Gerry och Steven. Vi slår oss ner hos dem, beställer öl och vin. Jag tror att jag fick en halv flaska vin i mitt glas. Har aldrig fått så mycket i ett glas tidigare.
It was nice to meet you Gerry and Steven
Vi hade jättetrevligt. Mycket prat om musik eftersom en gatumusikant med mycket feeling stod och spelade bredvid oss. Steven berättar att han spelat mycket gitarr. House musik i sin ungdom men blev tvungen att sluta pga problem med fingrarna. När han inte kunde spela längre ville han segla. De seglar än idag. Har en Colin Archer. De blev intresserade när jag berättade hur Hans i början av 1970 talet programmerade in musikstycken på en datastyrd svarv. På den tiden hade ingen hört talas om att det gick att göra musik i en maskin. Kul när någon vet vad det handlar om.
Vi fortsatte snart vår vandring på olika håll. Hans och jag gick gata ner
och gata upp och gata ner igen.
En jättesöt tupp eller höna? i sällskap med en positivspelare var ett av inslagen i stadsbilden.
En lång rad av gubbar satt efter huskanten. Troligen lunchpaus. Ett husrenovering låg i närheten.
Hans försökte filma spårvagnen när den gick ner för den branta backen. Han placerade telefonen mellan spåren när spårvagnen kom, men det var mycket folk som försökte rädda telefonen och ryckte bort den från spåret. Alla trodde den skulle gå sönder när tåget körde över. Det gjorde den inte. Tyvärr blev det ingen film. Det blev inte riktigt som han tänkt men en rolig episod.
Vi passerade en turistinformation och hittade en båttur "Under 6 broar inkl provning av portvin", som vi bokade. Turistfälla som vi gick på! Det var fint att få se staden och broarna från floden.
Hamnen i Porto. Här vände turistbåten. Hamnen var dubbelt så dyr som Leixoes.
Portvinsprovningen var inte på båten utan det visade sig att vi måste gå runt till andra sidan bron. En ganska lång promenad Jag var hungrig och kände mig irriterad på grund av detta.
Galenskap som lurade även småungar att göra samma sak. Dvs hoppa från bron ner i floden Douro med strömmande vatten. Mycket högt dessutom.
Man upptäcker mycket intressanta efter vägen. Är detta studenter från Hogwards på besök hos mugglarna? Eller???
Nä, det visar sig vara ekonomistuderanden med olika graderingar, svarta och röda kläder. De samlade in pengar till cancersjuka.
När vi kom fram till vinprovningsföretaget Porto Cruz fick vi var sitt glas och testa en sorts portvin. Det var inte lika gott som det jag drack för två dagar sedan. Det bästa portvinet var Dow:Tawney Port. Portvin har sitt ursprung i Porto. På 1600-talet var det en handelsvara mellan England och "Porto".
Fiskenät byttes mot vin från Porto. (=Portvin)
Nä nu måste vi äta. Det går inte fort att hitta ett matställe för oss. Det är tradition. Vi måste leta trots att det vimlar av restauranger på turistgatorna.
Hamnade på lite sidospår, på en bakgata. Vy uppifrån och sedan nerifrån
Vi hittade tillslut ett matställe som inte ruinerade oss. Hans bjöd på Sangria och den var så läskande och god.
Sedan åt vi fisk med ett delikat vin till. När vi hade ätit klart kom fyra jättetrevliga killar från Tjeckien och Slovakien och satte sig vid bordet intill. De var i Porto på jobbresa för Sika.
Hallo guy´s We enjoyed the evening we spend together with you!
Vi hann prata om allt mellan himmel och jord. Om vår segling, om deras familjer och barn och mycket mer. Såå rolig kväll. Vilken rikedom det är med spontana möten, som vi får på vår segling, med så många trevliga människor. Vi måste till slut bryta upp och leta upp bussen högst upp på berget. Innan vi gör det måste vi leta upp servitören som serverade portvinet åt mig i förgår. Servitören kom ihåg mig. Han höll på ta upp beställning av ett par, men lovade ta ut flaskan när han kom med deras beställning.
De hade också beställt samma portvin som jag drack. Det resulterade i att vi pratade med dem. De kom från Kanarieöarna. Lanzarote och Fuerte Ventura. Födda där. Var i Porto på semester. De gav oss sina telefonnummer så vi kunde kontakta dem om vi kom dit.
Tänk så otroligt att på en dag och kväll kan man träffa så många fina trevliga härlig människor. Vi hann som tur är med sista nattbussen annars hade vi fått vänta till 06 på morgonen.
På bussen pratade vi med en polsk kille som studerat i London. Bodde och jobbade nu i Edinburgh som socialarbetare. Reste nu runt i världen.
Nästan en osannolik kväll.
Jag är så glad att få uppleva den öppenhet och vänlighet och glädje det är att möta nya människor från olika länder. Vad givande och fint det är.
Nu är klockan över 2 men jag måste bara skriva av mig innan sängdags. Sov gott.
