Det är lugnt i viken men dimma. När vi ska ta upp ankaret blir det problem igen. Hans får upp ankaret men lanternorna slocknade. Tur att vi har lanternor i masttoppen också.
Vi kommer iväg tjugo minuter senare.
Tar det lugnt. Radarn är bra i detta läge. Vi får hålla utkik hela tiden när vi kommer utanför hamnen så vi ser flaggor och dunkar som markerar för nät. De är svåra att se och fångas inte upp av radarn.
Dimman följer oss nästan hela dagen. När sikten klarnar och vi ser land är det sandstrand hela vägen. Kilometer efter kilometer. Den suddiga bilden beror på fotografen men visar sandstranden en liten bit.
Infarten till Figueira da Foz.
Vinden blåste från land så det blev en kamp på pontonen för att fånga båten. Pontonen var gungig och när jag stod där började både pontonen och mina ben att skaka. Pontonen och min kropp kom i våldsam självsvängning. Finsk Jenka i 100Hz. Det blir som en svindelkänsla. Vet inte om man kommer stå kvar eller ramla i. En man dök upp och undrade om han kunde hjälpa oss. Jag såg knappt honom men utbrast "Ja!!vad skönt, jag kan förstå vad han säger".
Det visade sig vara en norrman i båten bredvid. Han stod och duschade när han såg oss. Joo, han hade handduk, han rusade från duschen för att hjälpa oss. Dagens hjälte. Återvände till båten för att slutföra duschen.Hamnfiskarna som är talrika i alla hamnar
dök på vår båt och började kalasa på underredet som blivit ganska lurvigt vid det här laget.
De blev blanka när de vände undersidan till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar