31/3 Söndag

Väderrapporten har lovat regn idag och molnen börjar hopa sig. Trots det beslutar vi oss för en utflykt till Silves. En liten mindre stad ett par mil bort.

Vi måste ta tåget tre hållplatser bort. Efter Silves station går vi förbi denna restaurang och frågar åt vilket håll centrum ligger och det visar sig att vi har ytterligare 15-20 minuters promenad för att komma dit.

Vi luktar och luktar på apelsinblommorna och minns vårt stora apelsinträd i vårt numera sålda hus, som doftade såhär ljuvligt gott. Silves är apelsinernas huvudstad i Portugal.

 Silves, en gång i tiden provinshuvudstad i Algarveregionen, 20km uppströms utefter floden Arade.
                                                                                                                                                                 

En  vacker liten stad

Möten efter den trafikerade vägen

Snart är vi framme vid floden Arade och denna vackra bro.

En skönt avslappnad atmosfär  

Färgsprakande  blomsterprakt måste förevigas

Bland de första husen vi ser innehåller ett intressant Art café

Vägarna är smala och branta

De har så vackra fasader på många hus. Jag är förtjust i många av dem.

Det här vackra blomsterträdet kunde vi inte heller få nog av. Vet inte vad blommorna heter.

Silves Castle har sitt ursprung från 900 talet då den första uppteckningen finns. I den sägs att Silves med sitt  slott är den bästa staden i Algarve. Här har även fenicier, greker och kartager vistats. Romare och araber har erövrat platsen i omgångar. Slottet har förändrats under århundradernas lopp. Idag finns här 10 torn och  muren omringar 12000 m2. Det har varit residens för guvernörer eller militära enheter och administration. År 1910 blev det klassificerat som ett nationellt monument och  under 1940 talet startade renovering som slutfördes 2009.

Kung Sancho I av Portugal återerövrade Slottet från Morerna 1189.

Bergen och landskapet är vackert

Portalen härstammar, som synes, från morernas tid.

Vi har hört musik från gluggen ovanför och blir nyfikna. När vi kommer fram blir vi kvar. Det svängde så skönt. Bandet var mycket skickliga och spelade covers från 60-70 talet. Av publiken som rockade loss och kunde sjunga med i de välbekanta låtarna hade majoriteten lika grått hår som mig.

Vi måste bryta upp. Har ett tåg att passa.

Jag är så förtjust i dekorerade elskåpen som med sina bilder illustrerar Portugals och samhällets stolthet. Sardinindustrin, storkarna och  de  vackra svalorna.

Vi hoppas att hinna till tåget innan regnet kommer

Måste ändå stanna och beundra växternas skönhet efter vägen

Ytterligare en skönhet som vi mötte

Härliga tanter som  pekade ut vägen till tåget.

En liten återblick från Skottland för att få proportionerna begripliga!

I väntan på  tåget