28/2 Segling till Fuerteventura

Vi har fått erbjudande att segla med Britta och Kjell i deras båt, Matilda af Oaxen, en Bavaria 37, till Fuerteventura.

Vår båt är inte redo att segla ännu. Måste se över om anoderna är kvar och en del annat fix på båten ska också göras först. Ska bli kul att komma ut på havet och att se en annan ö.

Vi kommer iväg ca 07:30 på morgonen. Det är en lugn morgon. 

Staden lyser med alla sina ljus Det känns härligt

Vi upplever soluppgången




Men också en vacker regnbåge

Efter 8-9 timmars segling passerar vi västra udden, Jandiahalvön, på Fuerteventura.

 Vindar på 7-8 m/s, starkare i byarna, vågorna 2 meter höga. Jag blev naturligtvis sjösjuk.

Hängde över pulpiten och mådde uselt. Lugnast var att ligga helt stilla. När vi närmade oss Fuerteventura lugnade sig både vind och vågor och min energi återvände. Dock fick vi tillfälligt mycket starka fallvindar nerför bergen. Så pass att rodret inte inte tog styrning, utan vi gjorde en ofrivillig 270 gradare nära land.

Ön ser dramatisk ut. Kan man bo här? Tavlan nedan finns i Firgas på Gran Canaria och visar hur Fuerteventura ser ut.

Kl 18:55 hade vi förtöjt långsides i en liten hamn, Puerto de Morro Jable, en färjehamn med några gratisplatser utan el och vatten. 

Vi har så vi klarar oss några dagar.

Utsikt från sittbrunnen. Det blir en liten promenad för att komma till stan, Morro Jable, som syns i bakgrunden



Ett kvarts varv till har vi denna vy

27/2 Lördag Kvällspromenad på stranden i solnedgång

 Solnedgångar är ju fina. 

24/2 Onsdag

 Min nye man ser riktigt fin ut.

Molnen är mäktiga i kväll

23/2 Tisdag Cykeltur till San Cristobal

 Idag tar vi fram cyklarna för att ta oss till San Cristobal, en liten fiskeby några km från vår hamn.

Den första vi möter är nog en fritidsfiskare som  som fiskat från kajen.

Det är rejäla knivar de har. Vi ser dem även på fiskavdelningen där vi handlar fisk. Det gäller att ha tungan rätt i mun när man använder dem.

Även fåglarna ska ha sin del av fångsten. Det kom riktigt stora vågor ibland som stänkte över muren att man fick en liten dusch.

Vi väljer att äta lunch på en liten fiskrestaurang som tillhör fiskar kooperativet.

Vi bestämde oss för att äta muräna. Det hade vi sett fram emot länge. Senast vi försökte beställa muräna var i Arrecife på en restaurang vi blivit rekommenderad till på grund av deras goda muräna.  Men den dagen hade de inte fått in någon sådan fisk . 

Nu förväntade vi oss något riktigt exklusivt. Gissa om vi blev snopna när tallrikarna kom in på bordet. Ingen gastronomisk upplevelse precis men en upplevelse i alla fall. 

I en hungrig mage går det mesta ner.

22/2 Måndag Tvätt dag

Ibland måste man bara tvätta. Det kan vara handtvätt ena dagen och promenad till någon, lavanderia, automat tvätt, andra dagar. Vi undviker att använda hamnens tvätt, som är stor med många maskiner men de sköts inte lika bra. De andra är dessutom är billigare.

Mycket bekvämare när maskinerna gör jobbet

16/2 Calima igen. Höga partikelvärden.

Calima igen. Partikelvärdena har sedan igår kväll legat mellan 400- 800 USAQI. Det räknas som hazardous. Farligt för hälsan. Man ska helst stanna inne.

Jag fotade på förmiddagen. Då låg värdet på 480. Disigt och solen skymtade bakom allt damm. 

Vi stängde in oss hela dagen. 

Förra året var det värre då såg det ut såhär

När pappa hörde om caliman kom han ihåg denna visa av Evert Taube:

Himlajord

Text och musik: Evert Taube, 1957

Den jorden som du trampar hos mig på Crimson Creek,

den kommer ifrån himmelen och den har gjort mig rik,

den duggade så sakta i många tusen år,

det är en himlajord, min vän, den jorden där du står.

De säger att den kommer från öknen västerpå,

men ifrån himlen föll den, det kan du lita på.

Och oceanens vindar bar regnet till vår bukt,

och jorden drack och grönskade och satte blom och frukt.

Till denna himlajorden kom jag som timmerman,

i Falkenberg jag föddes, John Löfgren var mitt namn.

Nu kallar jag mig Loffgren och odlar apelsin.

Trehundra kor jag äger nu, sex hästar, åtta svin.

Så talte farmar Löfgren, jag svarade som så,

att lantbruk var det yrke som jag minst förstod mig på.

Men att jag hört på Pampas ett yttrande ibland

om jorden där att den kom dit med storm från Incas land.

”Den kallas lössjord”, sa jag, ”den kommer som ett damm

ett stoft från heta öknar som vindarna bär fram.”

”Om saken ter sig sådan i vetenskapens ljus,

så är det dock en himlajord du ser ifrån mitt hus.”

Det låg en vacker tanke i Löfgrens romantik,

en tro på nåd från ovan som gjorde honom rik.

Han slet där i sin djungel med halländsk energi,

och han odlade den himlajord som han nu sover i.

Hans rikedom var dock ringa, det har man insett nu,

hans egendom tog banken, en kviga fick hans fru.

Men apelsiner lysa i Löfgrens spår som guld

i urskogen i Queensland, och kvittad är hans skuld.

Själv går jag i Ligurien på Medelhavets strand,

det blåser från Sahara och rymden står i brand.

Jag tänker på John Löfgren, min vän vid öknens rand.

Det faller jord, jungfrulig jord, från himlen i min hand.

17/2 Onsdag Full aktivitet på Las Canteras stranden

Det är full aktivitet på stranden idag. Många surfare.

12/2 Fredag, cykelreparation

När vi var påväg hem från bussen igår fick vi syn på en cykelbutik. Hans sökte efter en ny fälg. Butiken hade det som vi sökte. Vi köpte ny fälg till bakhjulet på min cykel.

Idag är det cykelreparation på agendan

När hjulet är på plats och växlarna justerade tog vi en  provtur ner till Catalina parken. Där var det en fotoutställning över tidigare festivaler. I år blev alla festivaler inställda på grund av corona. Fotoutställningen ersätter den. Flera barn som tittade på utställningen var utklädda.

Det är mycket humor och glädje och glamour  i bilderna. Mina foton av fotona är inte av bra kvalitet men visar vad det handlar om.

De här är ju "våra" kompisar från förra året  ;)

11/2 Torsdag Besök till Tejeda med en kortare vandring

Vi längtar upp till bergen. Byn Tejeda är en av favoriterna. Den ligger högt uppe bland bergen  på en kratersida och utsikten och omgivningen är så vackra.

Utmärkande är Roque de Bentayga och Roque Nueblo, gamla kultplatser för guancherna, ursprungsinnevånarna. Här syns Bentayga. Roque Nueblo var insvept i moln och syntes inte.

Tejeda är en av de vackraste byarna i Spanien. Det håller vi med om

Efter bussturen är det skönt att ta av munskyddet. Det finns inga människor i närheten så då tar  vi oss friheten att göra det. Annars är vi noga att ha dem på oss. Både av respekt för andra människor samt om vi inte har dem på riskerar vi höga böter.                                                 

Vi är  tillsammans med goda vännerna från vår brygga, Britta och Kjell.                                  Vid busshållplatsen fanns en kaffeautomat med riktigt gott kaffe. Bra start på dagens äventyr.

Vi reagerar starkt på att det kan vara så tyst. Bara små avlägsna ljud. En uppenbar känsla av svalt vårväder med många underbara dofter.

Vi börjar gå nedför. Har hört talas om att det ska finnas ett vattenfall några km längre bort. Det kan vi inte missa. Oftast har vattnet torkat bort för att man ska hinna se dem. 

Vi passerar några intressanta och fina hus.

I det här huset kunde man hitta mycket roliga och överraskande detaljer överallt                 

Denna vackra utsiktsplats är ett minnesmärke för att hedra och påminna om en katastrof i slutet av 1920 talet när en pappa och hans 5 barn omkom här i ett kraftigt regnoväder. Vilken hemsk katastrof. Vi fick så många tankar, när vi läste om katastrofen. 

Visst stimulerar dessa klippor fantasin

Alla stenar sitter inte fast så man får ta det försiktigt. 

Framme vid målet blir jag utskälld av en liten hund. Jag måste ha klampat in i hans revir. 

När vi kommit hit måste vi naturlitgtvis posera lite grann                    

Här finns möjlighet till en uppfriskande dusch. Vattnet är kristallklart och kallt. Smakade gott och verkade drickbart.

Fallet lite från ovan. Högt uppe till höger ska Roque Nueblo finnas dold bland molnen.

Då är det dags för lite fika. Munskydden åker av. Vi mötte flera personer som också ville njuta av vattenfallet. Då fick man sätta på dem igen. Alla är så hänsynsfulla. 

Något intressant finns det däruppe. Kanske ett projekt för Kjell som har arbetslust.

De flesta mandelträd hade blommat över. Några på skuggsidorna hittade vi.

Tillbaka i byn.           

Utsikt över en del av byn 

Jag tar bara med några enstaka bilder från byn eftersom det finns flera från tidigare besök. 

Bla februari 2020 när Hans syster Anna Lisa med dotter Maria var på besök                                        

Ska bli gott med mat i den vackra miljön. Maten blev en besvikelse. Min "Papas Arugar" med Mojo, den typiska skrynkliga potatisen på Kanarieöarna, var både kall, seg och hård. De hade inte ansträngt sig så mycket för de övriga sällskapet heller. Restaurangen lät mig slippa betala för potatisen, vilket var fint gjort eftersom jag avböjde en ny portion.

En härlig dag är till ända. Vi tar bussen tillbaka till Las Palmas igen och avslutar med att gå ett par km från San Telmo till båten.