Vi tar bussen från San Telmo till Jardin Botanico. Det är andra gången vi åker dit. Vi kan åka ännu fler gånger eftersom det är en så fantastisk miljö. Det är en svensk man Erik Svensson, förspanskad till Henrique Sventonius, som var grundare av anläggningen. Växterna är endemiska och finns bara på Kanarieöarna, Madera, Azorerna. Beskrivningarna av växterna och namnen är inte så tydliga, så det blir inte förklaringar om vad det är. Följ med på vår tur
Drakblodsträd
Jättarna från bergen. Afghanhundar säger Hans. Hmm. Undrar om han vet hur sådana ser ut.
Självklart är det bergsjättarna som är ute.
Något som liknar en svärmors tunga fast med en fröställning som ett vårskirt träd.
Jag träffar Erik Svensson, grundaren. På spanska kallas han för Henrique Sventonius.
För att komma ner från bussvägen eller upp till restaurangen, fick vi gå på såna här stigar något hundratal höjdmeter.
Detta måste vara Maskroskungen, drygt meterhöga!
Matdags uppe vid kanten av trädgården finns restaurangen
Vi får en ljuvlig utsikt. Utefter bergssidan och långt ner i barancon ligger "trädgården".
En kul ide med klockorna
Efter att ha avnjutit en fantastisk måltid - jag tror jag åt det godaste. Getgryta som är en äkta kanarisk rätt. Så mustig och god. Övriga önskade nog att de valt samma men det gjorde de inte. De åt gott de också.
Vi fick lust att gå hela vägen hem i stället för att ta bussen.
Första biten gick vi efter bilvägar. Bitvis smala och kurviga.
Vi passerade fina och lyxiga hus och trädgårdar
Inte bara lyx men charmigt. Till och med till salu. Se Vende. Agtak? En vägg står i alla fall.
Kaffepaus
Här lämnar vi den trafikerade bilvägen och tränger oss in i djungeln.
TRIANA är vårt mål, 8,8 km
Självklart är det bergsjättarna som är ute.
Något som liknar en svärmors tunga fast med en fröställning som ett vårskirt träd.
Jag träffar Erik Svensson, grundaren. På spanska kallas han för Henrique Sventonius.
För att komma ner från bussvägen eller upp till restaurangen, fick vi gå på såna här stigar något hundratal höjdmeter.
Detta måste vara Maskroskungen, drygt meterhöga!
Matdags uppe vid kanten av trädgården finns restaurangen
Vi får en ljuvlig utsikt. Utefter bergssidan och långt ner i barancon ligger "trädgården".
En kul ide med klockorna
Efter att ha avnjutit en fantastisk måltid - jag tror jag åt det godaste. Getgryta som är en äkta kanarisk rätt. Så mustig och god. Övriga önskade nog att de valt samma men det gjorde de inte. De åt gott de också.
Vi fick lust att gå hela vägen hem i stället för att ta bussen.
Första biten gick vi efter bilvägar. Bitvis smala och kurviga.
Vi passerade fina och lyxiga hus och trädgårdar
Inte bara lyx men charmigt. Till och med till salu. Se Vende. Agtak? En vägg står i alla fall.
Kaffepaus
Här lämnar vi den trafikerade bilvägen och tränger oss in i djungeln.
TRIANA är vårt mål, 8,8 km
Om ni inte har sett Jabba the Hutt från Stjärnornas krig på länge, så kan vi nu avslöja att han är här på semester. Säger Hans i alla fall.
Vildblommande krasse växer överallt i stora sjok.
De grå slöjorna är spindelväv.
Blomman är fin i alla fall
Denna bilfria väg som vi vandrat på var inte utan fordon. Det är en populär väg för mountainbikes också. Det susade förbi massor av cyklister som också njöt av farten och naturen.
Nytt och gammalt i samma bild. Motorväg passerar över de urgamla grottbostäderna.
Skymning och vi närmar oss målet. Det återstår ett par km. Vi är så glada över denna tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar