Tisdag 9/10

Idag är det 23grader och soligt. Det är skönt att gå omkring i kortärmat. Vi tar tåget till Belém och ska gå till sjöfartsmuseet och bl.a lära om Vasco Da Gama som hittade vattenvägen till Indien.
På vägen dit passerar vi upptäckarnas monument som hyllar Portugals storhet som seglarnation. Härifrån utgick fartygen på sina upptäckts- och handelsresor till Indien och Orienten.







Varje figur symboliserar en betydelsefull upptäcktsresande på 1400-1500 talet

Sjöfartsmuseet är inrymt i ett kloster, Jeronimos Monastery. Innan Vasco da Gama gav sig iväg på sin resa tillbringade han sista natten i klostret och bad. Klostret  är otroligt stort

Till klostret kommer busslaster med turister och de köar.                          


 Vi har inte lust att stå så länge i kö så vi går och letar reda på ett matställe. Vill inte stanna vid turistområdet. Börjar gå upp för en backe. Det är bara det att backen tar aldrig slut Det finns ingen sidogata förrän vi är högst uppe. Där viker vi av och hittar en backe ner. Ingen restaurang. En sidogata men den viker uppåt. Finner blomstrande trädgård.

Även god mat till slut. Mätta och belåtna går vi tillbaka till klostret. Nu är kön inte så lång så vi ställer oss att vänta. Vi kommer fram till en vakt och frågar om kön verkligen går till sjöfartsmuseet. Nej, det var det inte. Det museét är på gaveln av huset. Vi skyndar dit. Klockan har blivit mycket så vi har 35 min på oss att se allt. Tänk om vi vissteget innan . Vi hade läst att museet var inrymt i klostret.

Det som denna modell visar användes när de upptäckte Azorerna. Inte mycket större än ett fiskefartyg.

Det fartyg som Da Gama avseglade med 1497 hette Sao Gabriel. En karack på 20 meter och deplacement på 120 ton. Det var fyra fartyg som seglade ut. Ett förrådsskepp och tre identiska.

så småningom blev fartygen större

Jag tycker det var intresserad att se de gamla fiskebåtarna som fiskarna använde. En del båttyper kände vi igen från stranden i Nazaré. De var ofta små. Hur de lyckades klara sig och hantera nät, fisk och vågor med dem är beundransvärt. Men många överlevde inte heller.

Foto av två tavlor

Det var inte bara kvinnor som var galjonsfigurer. Ibland skulle de skrämma fienden kan jag tänka och andra gånger kanske visa pondus. Jag vet inte.

De modernare krigsfartygen sprang jag förbi. Det fanns  bilder från första världskriget där en bild berörde mig mycket. En mor som tog farväl av sin son påväg ut i kriget. Det var inte svårt att tänka på hur osäker världen är idag och risken att det kan hända igen. Jag är rädd för den tanken.
Vi fick tyvärr bara en snabbtitt genom museet. En halvtimme efter stängning motade de ut oss.  
                                                                           

Vi tog bussen till Alfama igen. Jag ville handla några småsaker. Vi fortsatte går uppför ännu fler gator och smala gränder. Den här stan är helt underbar. Man kan går här hur längre som helst och hitta något nytt att upptäcka. Många går vilse också. 

Plötsligt upptäcker vi en utgrävning högt uppe på berget. Det visar sig vara en gammal romersk amfiteater. Vänd ut mot havet. Sittplatser för 4000 personer. 

För att göra något riktigt turistiskt tog vi en rundtur med spårvagn. Det har blivit mörkt nu men det var kul. Vid hållplatsen talar vi med ett par  från Kanada som var på rundresa i Portugal. De var trevliga och blev intresserade av vår resa. Ett trevligt möte.