Om mig

Mitt foto
Jag, Christina Berggren och min make Hans har drömt om att göra en längre segling i många år. Hittills har vi seglat Östersjön kors och tvärs från norr till söder. Alla seglingar utom en har skett på sommarsemesterveckor. Den sista seglingen, 2016, tog tre månader. Vi gick norrut upp till Töre i Norrbotten. Rundade bojen där och seglade sedan finska sidan söderut från Valsörarna och Wasa, via Åland och hem. En magisk sommar. Under många år har vi åkt till OSK, oceanseglarklubben, i Stockholm. Lyssnat på spännande och lärorika föredrag från de som redan varit ute eller fortfarande är ute på sina seglatser. Säkerhet, teknik, sjukvård ombord, har varit givande ämnen. Även diskutioner om relationer ombord. Vi var med och startade en lokal förening till OSK, i Västerås. OSK Mälardalen fortsatte i samma anda. Intresset för långsegling var stort. Efter 6 år måste vi lägga ner. Vi behövde tid att förbereda och planera för vår egen segling.

Bloggarkiv

Leta i den här bloggen

2018-08-11

Lördag 11/8 2018


Började slussa 08:15 Gick igenom 11 slussar med 3 meters sänkning i varje. Vi möter saltvatten igen kl. 10:30. Tiden passade bra med tidvattnet. 
Vi valde att gå till Oban. Det känns konstigt när båten vinglar på grund av strömmar och
virvlar. Plötsligt reagerar vi på något grått och toppigt som sticker upp ur vattnet. Hans anade skuggan av något avlångt bakom. Det visade sig vara huvudet på en havsutter som låg och tog igen sig mitt ute i farleden. Det blev inga problem med strömmarna fram till Oban. Var där 15:30. Norrmännen hade kommit dit före oss. Vi knackar på hos dem och blir bjudna på öl innan vi fortsätter vidare för att anmäla oss hos hamnvärden. 320 kr natten.
Det blev fisk på en restaurang med endast vatten till. Gick ändå på nästan 400kr.

Under rundturen passerar vi en whiskey pub.


Kunde inte låta bli att gå in och testa en liten liten en. The clasic laddie, skulle vara mild och den smakade inte så dumt.




Hans valde en rökig Lagavulin 16 år. Den var bra enligt honom. 
Det var ett trevligt ställe. Hit kom folk in för att äta eller bara ta en drink,  öl eller whiskey. När vi satt där kom en barnfamilj in och åt middag. 

Lite extra motion fick vi under promenaden till monumentet högt uppe på berget .


 Monumentet hade bekostats av en förmögen man på 1800 talet för att sysselsätta arbetslösa stenhuggare. För hans familj blev det en minnesplats.Utsikten över Oban och Kerrera kunde inte vara bättre. 


Stenhusen har många skorstenspipor och många av husen tinnar och torn. 






Trädgårdskonst. Nu har man väl tagit sig jord över huvudet


Äkta stickglädje


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Söndag 21/11 ARC starten

Ska försöka ge några ögonblicksbilder från ARC starten idag. Första start gick 12:30, sedan med 15 minuters mellanrum, i tre omgångar.   Av ...