Tisdag 7/8 Dochgarrach till Urquhart castle

Innan vi ger oss iväg på morgonen väntar vi på att en privatägd båt ska passera, värd 50 miljoner. Den dröjer länge så vi går mot slussen Där ligger båten stor och blå. Hinner inte titta så mycket eller fota den eftersom  slussvakten  väntade på oss.  Slussningen går lättare än tidigare. Inte så stort lyft. Färden går genom en lummig vacker natur. 

Vi kommer till  en skiljeplats där Floden och kanalen delar sig. Kanalen ligger lite högre och vattnet faller ner mot floden.  

När vi kommer in i Loch ness är det dimma en kort stund. Det blåser rakt emot oss 10-12 ms. Sjön är lång och drar upp stora vågor. 

Fendrarna slår mot vattnet och gungar kraftigt. Jag går upp på däck och svänger in dem på däck. Styrbord sida är lite osäker eftersom mantåget har lossnat i fören när vi slussade. En fender fastnade under fören och sträckte sönder det. Nu får vi knyta fendrarna vid mantågsstöttorna. Ytterligare en tur upp på fördäck för att rädda förtöjningslinorna som ligger där. Allt går bra trots mycket gungande och översköljande vågor. Vi var inte förberedda på denna vind och dessa vågor efter den stilla kanalen.

Passerar ett område med dessa pinnar. Vad kan det vara? 

Vi kom till Urquheart castle vid två på eftermiddagen

Ankrar i en vik runt hörnet. Vi ska gå upp dit i morgon. Beslutar oss för en avkopplande eftermiddag med bokläsning och pyssel. Tar en whiskey och äter norsk mat.

Det blir lite regn, dis och sol om vartannat. Precis som det brukar vara här i Skottland. Man hinner inte bli ledsen när det börjar regna för det är sol lika snabbt igen. Här får man vara inställd på att gilla läget när det gäller vädret. 

Vi är omgiven av vackra lövträdbeklädda berg. Hus ligger utspridda på kullarna. Odlade marker lyser gula och ljusgröna. Får och kor ser ut som små prickar där de går och betar. Omgivningen påminner lite om Höga kusten. Här sitter vi nu omgiven av allt detta vackra.

Hans tar ner jollen och pumpar ena pontonen, som hade mjuknat lite, uppe på däck innan sjösättning.

Till kvällen tar vi en roddtur. Vi ror in till slottsruinen. Är alldeles ensamma där. Allt är tyst och stilla. Några röster hörs någonstans uppåt berget men vi ser ingen. Det är stämningsfullt. Ruinen är mäktig där den står som en siluett i det ännu mäktigare landskapet.

Vi går runt och läser skyltar och fotar. Går runt i de före detta köken, det stora och det lilla. Ser en bild på hur de lagade flera maträtter samtidigt, vart och ett inbundna i olika paket, i samma kokkärl. Platsen för stallet, området med verkstäder och hantverk som var viktiga på den tiden.

Ett duvslag som försörjde människorna med kött och ägg

De behövde ju vapen också

Och ammunition